Finns att ladda ner här. Skriv gärna en rad om du gillar det.

Att placera ett vindkraftverk så nära en mycket viktig lokal känns endast ogenomtänkt och slarvigt. Tydligen har inte ens Enköpings kommunekolog tillfrågats och heller har ingen debatt förts innan bygglovet utfärdades.

I mars är det dags för licensjakt på lodjur. Totalt får 209 djur fällas varav 15 i Uppland (en fördubbling från förra året). Detta trots att man vill att lodjuren skall sprida sig söderut. Jägarna tycker ändå att detta är för lite och menar på att rådjurspopulationen påverkas starkt av lodjuren (dock är rådjurspopulationen f.n. uppe i ett onaturligt högt antal). Naturvårdsverket motiverar å sin sida jakten på följande sätt: ”Det finns ett intresse av att jaga lodjur, som anses vara ett spännande villebråd.”. Frågan är varför jägarna alltid har så mycket att säga till om.

Jag såg häromdagen ett intressant avsnitt av Uppdrag Granskning som handlade om sovjetisk dumpning av stridsmedel i Östersjön inom svensk ekonomisk zon.

Då Sovjetunionen drog sig tillbaka från Lettland i början på 90-talet utrymdes flera militäranläggningar. En av dessa var Karosta som var Sovjetunionens viktigaste flottbas i Östersjön (hemmahamn till bl. a. U137). I samband med utrymningen ska alltså mängder av stridssopor ha dumpats ovanför en havsrygg sydost om Gotland. Om dessa behållare skadas (t. ex. vid konstruktionen av Nord Streams gasledning) skulle Östersjön och länderna omkring kunna drabbas av hemska konsekvenser. Vad som dock kan ses som den största skandalen är att regeringen blivit underrättade om dumpningarna, men trots det inte vidtagit några åtgärder. Vi får hoppas att programmet leder till en ny utredning om dumpningarna.

Det här är en av många kommentarer om en sorts post-Avatar-depression som uppenbarligen förstör livet för en del av biopubliken när projektorerna stängs av och man får ge sig ut ur den popcorndisiga biografen, ut i verkligheten igen. Dock kan James Cameron gotta sig då filmen, näst efter Camerons egna Titanic, seglat upp som den näst mest inkomstbringande filmen genom tiderna.

Jag kan inte låta bli att tänka på detta, och andra citat, då jag sitter i en biosalong på Grand på Sveavägen för att se The Cove (en film som inte visas i Uppsala, inte än iallafall). Vi ynka åtta personer som befinner oss i salongen får bevittna en historia som inte härrör ur fantasin och som man inte heller behöver längta tillbaka till – vår döende värld. Ironiskt nog verkar det som att de människor som drabbats av den s.k. klimatångesten sjunkit så djupt att apatin infunnit sig. Varför är salongen tom? Varför är inte vår planets öde intressantare än Na’avi-folkets?

The Cove är producerad av Oceanic Preservation Society (OPS) – en icke-vinstgivande organisation som genom sina filmer vill sprida kunskap om havet. OPS bildades 2005 och The Cove är deras första film.

I den slumriga kuststaden Taiji finns en stor hemlighet. Varje år, mellan September och Mars fångar de lokala fiskarna in runt 23 000 delfiner genom så kallat drive hunting. Delfinerna samlas in i nät där de finaste individerna av de finaste arterna (exempelvis flasknosdelfiner) säljs till delfinarier över hela världen. Ett fint exemplar kan inbringa upp till 150 000 dollar och denna verksamhet är fullt öppen och pågår mitt på dagen. Dock säljs självklart inte alla 23 000 vidare. Istället förflyttas de resterande delfinerna in i en liten vik, The Cove, där delfinerna spärras in över natten. Tidigt på morgonen återvänder fiskarna, nu till ett noga avspärrat och bevakat område, och slaktar delfinerna på ett hyfsat inhumant sätt. Enligt japansk lag skall delfiner dödas med, för ändamålet, anpassade knivar som sticks in i ryggraden för att ge en så snabb död som möjligt. Dock efterlevs inte detta. Istället används spjut som på måfå huggs ner i massan av delfiner. Många delfiner simmar runt i uppenbar smärta, med blödande sår som färgar vattnet i viken rött.

Filmen behandlar även det faktum att köttet, som är proppat med kvicksilver, säljs vidare både till traktens skolor och till ovetande kunder som valkött. På 50-talet upptäcktes i Minamata en konstig nervsjukdom. Folk började få domningar i armar och ben och konstiga skakningar. Vissa fick svårt att gå medan andra började bete sig konstigt och kunde till exempel skrika okontrollerat. Anledningen till detta var okänt i flera år tills man insåg att fisken i Minamatabukten var kvicksilverförgiftad genom utsläpp från ett lokalt petroliumföretag. Uppenbarligen har man inte lärt sig så mycket från denna incident då inte mycket görs för att stoppa detta fiske.

Filmen har inte fått någon vidare uppmärksamhet i Japan (mindre än 300 personer har sett den), men filmen håller i dagsläget på att översättas till japanska för att sedan distribueras till bland annat beslutsfattare i Tokyo.

Avslutningsvis kan jag bara säga: gå och se denna film och visa ditt stöd till både filmskaparna av The Cove och även den mer allmänna grupp av personer som arbetar med bevarandefrågor i ett mer samhällsinriktat perspektiv så att fler dokumentära naturfilmer kommer upp på bioduken.

Hos broskfiskarna, som saknar simblåsa, används olika fett- och oljeföreningar för att minska djurets densitet så att det inte sjunker till botten och squalene är, oturligt för hajen, en sådan förening – den lagras huvudsakligen i hajens lever. Utöver vaccinproduktion används squalene även i många skönhetsprodukter (i låga doser) som fuktgivande ämne (egentligen är det en mättad ”variant” som kallas squalane som används då denna molekyl inte har samma benägenhet att oxidera).

Konsekvensen av båda dessa användningsområden är föjdaktligen att mängder av hajar fiskas upp ur haven – och hajarna som redan är och varit utsatta för ett så stort fisketryck att uppskattningsvis 90 procent av alla större hajar har dödats. Det är alltså diskutabelt hurvida det är rätt att utsätta en redan utsatt grupp för våran skull och det finns såklart två läger – men man måste säga att det är ironiskt att en grupp fiskar som fiskats till utrotningens rand för den mytologiska hajfenssoppan (som sägs ge kraft då hajar själva är immuna mot de flesta sjukdomar) nu ska utsättas för ännu mer fiske för att skydda oss mot våra sjukdomar.

GlaxoSmithKlein som har producerat stora mängder vaccin har inte velat publicera siffror över hur mycket squalene som faktiskt har tagits från hajar. Alternativa squalene-källor har undersöks (exempelvis olivolja och vetegroddsolja), men dessa källor har inte givit tillräckligt högkvalitativt squalene. Dock är vaccin producerat med squalene än så länge otillåtet i USA medan det redan distribueras till Europa och Kanada.

I stor utsträckning är det jakt och förlust av levnadsutrymme, både genom markskövling som effekter av den globala uppvärmningen, som utgör det hot som skulle kunna minska dessa arters populationer under den nivå där ingen återhämtning är möjlig. Nu finns inte dessa arter i Sverige, men det finns ändå konkreta val man kan göra för att hjälpa dessa djur. Exempelvis är namninsamlingar på internet inte så verkningslösa som man kan tro, och med tanke på hur liten ansträngning som krävs för att få med sitt namn på en lista så är kraften hos den kollektiva ansträngningen mäktig och har i många fall haft stort inflytande över beslutstagare. Så låt 2010 bli året då din underskrift blir promiskuös.

Börja med att marinera laxen i olivolja, vitlök, spiskummin, limesaft och chipotlechili (sås eller pulver) i minst en timme. Till balsamicoreduktionen är bara att ta lika delar balsamicovinäger och farinsocker och sedan koka och reducera till en lagom tjocklek, tänk dock på att reduktionen efterstelnar rätt mycket när den svalnar. Till salsan så kan man ta fina tropiska frukter, t. ex. passionsfrukt, kiwi och charon. Blanda tärnad frukt med lime och strimlad röd spansk peppar. Stek fisken runt om i en stekpanna, salta och peppra  och kör färdigt i ugnen på 200 grader ca. 5 min. Servera detta tillsammans med sallad, ex. huvudsallat som är fin och salladslök och småtomater på kvist.

Vill man ha kolhydrater kan man göra klyftpotatis eller något annat man gillar, men ät hellre en kolhydratstinn brylépudding till dessert (passar fint efter en hyfsat lätt varmrätt).